USA

Vi kom fram till Monte Sereno i Silicon Valley (San José) runt 15-tiden där Andrea välkomnade oss till deras hem. För Fia och Andrea var det 20 år sedan de arbetade ihop på Hotell im Engel i Warendorf, Tyskland och de hade inte setts sedan dess.

Det blev lunch och ett svalkande dopp i poolen hela eftermiddagen. Fram på kvällen serverades en härlig middag- en redi amerikansk stek! I trevligt sällskap då även Gordon (Andreas man) kom hem efter lååånga arbetsdagar på Apples huvudkontor.

Kvällen gick sedan åt att jaga hotellrum i San Francisco. Vi tog ett beslut att parkera RVn hos familjen Anderson och ta tåget in till S.F nästa dag.

 

Fredag morgon (den 29/6) packade vi så det nödvändigaste för två nätter i S.F och Andrea körde oss till tågstationen där vi sedan hoppade på ett Caltrain in till city.

Efter en timme och fyrtio minuter...ja Caltrain är definitivt mer punktliga än SJ...kom vi så fram till stationen i S.F där vi provianterade lite på Safeway och hoppade på buss nummer 10 från Townsend St mot Pacific Hights som tog oss till Van Ness och Broadway där vi checkade in. Tåg och buss var ett klart rekommendabelt sätt då det gick smidigt och man får se en hel del. Bra priser med $2 för vuxna och $0.75 för barn att åka buss!

Efter att ha gjort oss snabbt hemmastadda på Inn on Broadway gav vi oss ut på en egen sightseeing längs gatorna.

Även om mjölksyran i benen gör sig påmind är det väl värt att kämpa sig upp för Filbert St som är mest känd för inspelningar av flertalet biljakter i olika filmer där de kommer flygandes över krönet till denna "världens brantaste gata". Tyvärr ljuger bilden lite då det är bra mycket brantare än det ser ut!

Ett par kvarter bort samlas mycket folk som alla vill bli fotograferade eller bara fotografera samtidigt som trafiken är tät av alla bilister som vill ta sig ner för...

...Lombart St, även den känd från filmer...fast då som världens kurvigaste gata.

 

På väg ner mot hamnen fanns fina fototillfällen och tjejerna fastnade på en bild med Alcatraz i bakgrunden.

Vi fortsatte vår promenad ner till Fishermans Wharf där vi stannade till för vila lite...

...men också avnjuta en utsökt hummer!

Innan vi fortsatte vidare ut mot Pier 41 och Pier 39 kunde Fia naturligtvisinte motstå att posera med två "rappare" och till rytmerna från deras "gettoblaster" bli fotograferad med dessa två agerande som robotar...

Jag tror nog åtminstone att hon var lite sugen på en runda i limousinen i bakgrunden...

En runda längs Pier 39 fick det bli, in och ut i alla turistfällor, köpa lite popcorn till Feline, en riktigt god glass till oss andra, innan vi traskade hemåt lagom i tid till att den berömda "Foggen" började svepa in över San Franciscokvällen. Från att ha varit behagliga dryga 20-22 grader blev det plötslilgt svalare och lite blåsigare.

Med trötta ben stapplade vi så åter in genom dörren till hotellet och nu tar vi kväll och ser en ny dag an med Golden Gate och Cablecar och massa annat också förståss.

Det var tidig revälj...var det tänkt...men som vanligt kom vi inte iväg förrän runt 10-tiden. Vi styrde kosan norrut längs väg 65 mot Sequoia National Park och tog snyggt och prydligt höger efter två timmar in på en klart mindre väg (198) och påbörjade klättringen upp mot bergen och de väldiga träden...not!! Läs skyltarna för bövelen!!! Vid entrén in till nationalparken fick vi klart förklarat för oss att vi uppenbarligen inte var läskunniga. Det står mycket tydligt nere vid avfarten in till väg 198 att "Vihecles longer than 22 ft are prohibited..Ni får vända och ta den norra infarten"..okej det var bara att vända..bara och bara...att vända en 38 ft (tror det blir drygt 10 m) lång buss på en bergsparkering....Lät skamsna fick vi återvända längs väg 198, köra hela vägen tillbaka och sedan vända norrut för att istället köra in i parken via väg 180. Nu var det ingen som berättade för oss att väg 245 (som de rekommenderade) var mer lik en cykelväg genom bergsmassiven...

Efter att ha betalt 20 dollar i entré och fått godkänt att köra in kom vi så till slut  fram till dessa gigantiska träd efter fem timmars bilkörning upp och ner på små serpentinvägar med denna buss.

 

 

De första var fint placerade vid en rastplats längs vägen. Men målet var naturligtvis världens största träd: General Sherman...33m i omkrets...mycket ved! Trädet växer fortfarande med ungefär en vanlig grans storlek om året och fyller enligt parkvakten 2139 år i år.

 

 

En familjebild fick bli avslutet på denna vindlande resrutt och klockan hade hunnit bli sex och det var dags att köra de två timmarna ut ur parken på samma kurviga vägar...runt halv tio nådde vi så Fresno och insåg att RV-parken var placerad i ett slumområde varför vi istället valde att ta in på motell...som i och för sig också var i ett något obskyrt område...men vi överlevde även denna natt. Nästa destination är San Jose och Fias gamla kompis Andrea från tiden i Tyskland.

Vi vinkade farväl av Las Vegas och styrde kosan västerut, ganska mätta på Las Vegas och framför allt värmen som verkligen plågade främst Elvira. Dryga 40 grader i skuggan är jobbigt för vem som helst. Återigen genom ökenlandskap färdades vi längs highway 15.

Det tär faktiskt på psyket att köra i öknen - här kommer vi till Pimm, ett sista vattenhål, innan Mojaveöknen tar vid och känns oändlig.

Det blev ett litet pitstop vid four roads, innan vi drog vidare förbi Mojave airport - mest känd som kyrkogård för gamla flygplan och för att Mythbusters (Discovery Ch) brukar hänga där och bekräfta eller avslå myter..

Framåt sjutiden på kvällen kom vi så fram till Bakersfield där vi tog in i en RV-park - hur fräsch som helst - och inte minst sagt lustigt när det låg två svenska familjer nästgårds i sin Husbuss...världen äro liten.

Ett dopp i poolen för Elvira och Feline innan det serverades utsökta makaroner och bacon...

...innan det var dags att krypa in och kolla film om husbilssemester med Robbin Williams innan vi sött slumrade in...

Det blev stopp på vår väg ner mot Grand Canyon och Hoover dammen. Efter att ha kört i ca två timmar tog det tvärstopp...det var bara att vända och köra tillbaka till Las Vegas. P g a extremväder, såsom kastvindar, var fordon högre än 9 ft förbjudna att köra vidare...Grand Canyon får vi ta i nästa gång.

Luxor Hotel Las Vegas där vi sov första natten...

 

Istället tog vi oss tillbaka till Las Vegas och tog rum på Circus Circus (klart sämre klass än Luxor)

där Elvira kunde plumsa runt i poolen restens av dagen och en bit in på kvällen innan vi besökte en Mexikansk restaurang: Don Juan's. Helt ok och en sjättedel  till priset vi betalade på den Brasilianska krogen dagen innan.Ett besök på Stratospher och en tur upp i tornet han vi med innan läggdags.

och kvällsutsikten därifrån var fantastisk!

precis som saker man kan göra där uppe!

... en del är ju inte riktigt funtatde...åka en sån här hängandes utanför tornet!!!

 

Så har vi då lämnat Canyon Lake och "Villa Bellagio" och gett oss ut på nästa äventyr, nu med Husbilen eller RV:n som di däringa amerikanerna säger.

Som chaufför var det en ensidig tripp mot Las Vegas. 4 timmar med öken öken och åter öken. Det enda jag saknade var en skylt med Las Vegas 10 miles och en gam sittandes på den.

Till slut välkommnade oss Las Vegas...bara så där...mitt ute i öknen..

Vi lämnade av familjen Lindberg på flygplatsen i Las Vegas då de tyvärr skulle lämna oss och skulle flyga vidare  mot Tyskland.

Vi vheckade in på Hotel Luxor som förövrigt är byggt som en pyramid! Vi valde att inte ligga i RV:n eftersom temperaturen är över 40 grader och varje gång det blåser, eller en bil passerar, känns det som att någon står med en varmluftspistol och blåser på en.

Incheckade i rum 137 på 19 våningen med utsikt över "Stripan" 

Luxor sett från insidan

Efter en rekommendation tog vi taxi till Yolies Brasilian Steakhouse och åt en god middag innan vi gav oss ut i nattlivet.

På Venezian har de en galleria där tak-himmeln är blå och gondoljärer sjunger opera

Vendela, Elvira och Feline utanför Caesars Palace

Vulkanshow utanför Mirage. 

 

Kvällen gick åt att vandra längs "Strippen" och gå ut och in i olika hotell - Det ena större och maffigare än det andra.

 

Nu checkar vi ut Luxor, bokar in oss på något annat hotell innan vi lämnar  Las Vegas för en dagstripp  till Grand Canyon.

 

 

Det blev en dag på sjön under ledning av Captain Meik Lindberg som guidade oss runt Canyon Lake...

..denna fina dag, perfekt för sol och bad...undrar om det någonsin blir dåligt väder här?

Ett svalkande...nja svalkande vet jag inte...men skönt dopp...

Melina redo med sin Wakeboard som alla verkar åka på sjön

Melina, Feline och Elvira sitter säkert i båten...

 

Att bli dragen av båten var ett uppskattat nöje

Så här ser huset ut...22485 Whirlaway Dr. Där vi nu huserat i fem dagar...lätt surrealistiskt...man undrar när dolda kameran ska dyka upp...Man kan inte annat än att beundra detta konstverk! Men det är väl så här det ska se ut när man bor granne med Keifer Sutherland och Rob Gardner (trummisen i Guns n Roses). Vi har naturligtvis inte stött på dessa herrar - men väl blivit upplysta om deras närvaro.

Så! tillbaka igen på planeten jorden! och vad finner man inte där? en lite badnymf som njuter livets glada dagar aldrig mer än ett par meter från poolen.

Medan storasyster småleende njuter av strax hoppa i poolen för femtioelfte gången.

Ni ska veta att vi nog inte riktigt förstår hur bra vi har det! Vi kan inte med ord beskriva hur väl mottagna vi är och hur vi njuter.

Nu har klockan hunnit bli runt 18.00 och vi måste börja packa, då vi ska ge oss ut på en liten walkabout med RV:n (Rekreational Viechle) m a o husbilen...fast mer husbuss.

I morgon bitti styr vi nordöst mot Las Vegas där vi faktiskt bokat hotellrum på Luxor - vi vågar inte chansa med att sova i husbussen om det ska bli 43 grader varmt som de säger.

Vi hoppas kunna skriva vidare, kanske inte var dag, men hyffsat ofta för er som följer oss, nu när vi lämnar Los Angeles för Las Vegas, som första stopp på denna roadtrip.

Må väl! Det gör vi!

Förmiddagen och eftermiddagen tillbringade ungarna vid poolen medan Fia och jag följde med Agneta på bankärrende och till en stormarknad.

Där passade jag på att fråga efter inlagd sill, varpå jag snabbt fick veta av managern att sånt har vi inte här. Två meter längre bort på hyllan fanns dock just inlagd sill, var på jag tager två burkar och malligt passerar managern och småleende påpekar att -"det har ni visst det!". För sill måste man ju ha på midsommarafton! Det blev lite att man tager vad man haver denna afton - men sillen fick vi och lite till.

Även om stången inte var stor så fanns symboliken där...Svenska flaggan på muffins går det också...

Fast vi fick ju inte missa Tyskland - Grekland...

 

Senare på kvällen kom gäster som fick smaka sill...för en del en nyupptäckt smak av paradiset...för andra vändes digestionsapparaten ut och in...Som tur var bjöds det på både Champagne och Stolchiknaya blåbär för den där genuint härliga känslan av komfort.

Kvällarna är sagolikt sköna och svalkande, ljumma mjuka vindar till en temperatur runt 25 grader.

Dagen började egentligen redan fem minuter ung med att vårt bagage äntligen kom (kl.00.05)!

Annars blev det uppstigning vid 07.00 och efter en stående frukost for vi så söderut.

Efter ca 1,5 timme kom vi så fram till Seaworld i San Diego. De är lite roliga amerikanarna...för $5 extra fick man parkera nära entrén...så det gjorde vi...innan vi spatserade de 25 metrarna till entrén...

Väl förberedda att kasta sig in i denna nöjespark...väl insmorda med solskydd och vattenflaskorna påfyllda. (Synd bara att jag själv glömde solskyddet...)

Den första showen blev späckhuggarshow där man blev nedstänkt på alla platser under rad 17...Fantastiskt hur man kan lära (hungriga) djur att göra konster..det gick åt mång många kilo fisk till en riktigt uppskattad show!

Sedan följde delfinshowen...där man också kunde bli dyngblöt på de rätta platserna... fast det var mer "människoshow" än Delfinshow tyckte vi nog alla även om showen var mycket bra.

Och en åktur i "forsränningen"...satt perfekt efter alla shower...överallt handlade det om att bli våt...blev man inte våt av forsen hade de sprinklers utsatta längs rännan som garanterat blötte ner alla....

 

Sedan blev det ett besök hos hajar.... 

och delfiner....som var väldigt svåra att få klappa...så nära men ändå så långt borta...endast Feline var snabb nog att få klappa.

Det blev naturligtvis lite åkning i bergodalbana för Vendela och Feline,  besök bland pingviner, lekfulla uttrar, det vilda arktis med "Jethelikopter" på en skakig och otäck tur som lekte med sinnena så tankarna gick till kräkpåsen i handskfacket där hemma.

Tiden gick fort och det blev 9 timmar innan vi trötta och nöjda hoppade in i bilen ...

som är så stor att det känns som att man får in vår Citroen i bagaget...och började återfärden mot Canyon Lake.

I morgon bitti blir det "garagesale" och ja just det...det är ju midsommar hemma - GLAD MIDSOMMAR TILL ER ALLA!!

 

Jag tror det blev sovmorgon för de allra flesta idag...själv kom jag inte upp förrän kring lunch...jag var förvisso uppe en sväng vid halv 7 tiden och tog en kopp kaffe.

Dagen spenderades annars kring poolen, områdes gemensamma pool, där det blev bad och åter bad.

 

 

Naturligtvis var Elvira större delen av dagen i vattnet som svalkade skönt då temperaturen var väl över 30 idag.

 

 

En bit vattenmelon satt fint i hettan.

 

Efter badet kör vi till en restaurang och äter sushi. 

 

Kvällen där hemma avslutas med att jaga en svart änka på väggen bakom Tv:n vid yaccusin.

Naturligtvis hann Fia njuta det sista av kvällssolen denna afton.

Nu njuter vi det sista av denna dag med att ladda inför morgondagen då vi styr kosan mot San Diego och SeaWorld...

We'll be back....

 

Man kan lugnt säga att vi somnade ovaggade i går kväll efter att ha "dögnat" och lite till...åtminstone halva familjen.

Vi (jag och  Elvira) vaknade upp till ett molnigt Canyon Lake redan vid kl 07.00 då vi ordnade var sin macka och satt och kikade ut genom köksfönstret medan resten av huset fortfarande sov.

 

 

Runt halv niotiden började så övriga i huset att vakna till liv i takt med att molnen skingrade sig och solen började titta fram och strax sköt temperaturen i höjd också...då är det ju alltid gott att ta sig ett bad...

 

 

 

 

Och som alla vet blir man ju hungrig av att bada och vad passar då bättre än en "redi amerikansk hamburgare"

grillad som sig bör!

 

The masterchef in action!

 

 

Mätta barn är glada barn....

 

 

Nybadade Melina och Celine

 

 

Agneta på väg till boxningsträning...

 

Vendela kollar in Husbilen...9,5 meter lång...1,5 m kortare än en stadsbuss i Växjö???

Den ska vara vårt hem under ett tag...den fick just vårt dyra tält vi köpte för något år sedan att framstå som rätt fjuttigt...

 

Att tjejerna drog iväg på shopping passade utmärkt då vi som stannade hemma kunde ta oss något kallt att dricka i stället...vi behövde ju lite kläder som sagt..

 

Nu är det kväll och tjejerna är ute och åker golfbil...alla kör golfbilar här i "communityn".

Dags för en sval drink och vi hörs  senare....

 

Dagens skribent var Måns

 

Precis när vi gick ombord i på planet i Köpenhamn fick vi veta att de danska bagagelastarna har gått i strejk och vårt bagage inte finns med på flygplanet...

 

 

12 timmar i ett flygplan...då är det skönt att ta en tupplur! Flygresan var hur mjuk och fin som helst ända fram till Toronto då det blev skakigt i en timme ungefär.

 

 

12 timmar i luften, då är det skönt att det finns varsin skärm där man kan välja om man vill spela spel, titta på film eller tv-serier m.m.

Fast vyn över Grand Canyon var mäktig även från luften....

Idag flyger vi! Wiiihooo,vid nio-tiden ska vi först flyga i två timmar ner till Schweiz och Zürich, sen där ifrån flyger vi direkt till californien! resan schweiz till californien kommer att ta ca 12,5 timmar och därför kommer vi inte att skriva på ett tag, hihi ;) 

/Hammarbäcks