USA

Det var tidig revälj...var det tänkt...men som vanligt kom vi inte iväg förrän runt 10-tiden. Vi styrde kosan norrut längs väg 65 mot Sequoia National Park och tog snyggt och prydligt höger efter två timmar in på en klart mindre väg (198) och påbörjade klättringen upp mot bergen och de väldiga träden...not!! Läs skyltarna för bövelen!!! Vid entrén in till nationalparken fick vi klart förklarat för oss att vi uppenbarligen inte var läskunniga. Det står mycket tydligt nere vid avfarten in till väg 198 att "Vihecles longer than 22 ft are prohibited..Ni får vända och ta den norra infarten"..okej det var bara att vända..bara och bara...att vända en 38 ft (tror det blir drygt 10 m) lång buss på en bergsparkering....Lät skamsna fick vi återvända längs väg 198, köra hela vägen tillbaka och sedan vända norrut för att istället köra in i parken via väg 180. Nu var det ingen som berättade för oss att väg 245 (som de rekommenderade) var mer lik en cykelväg genom bergsmassiven...

Efter att ha betalt 20 dollar i entré och fått godkänt att köra in kom vi så till slut  fram till dessa gigantiska träd efter fem timmars bilkörning upp och ner på små serpentinvägar med denna buss.

 

 

De första var fint placerade vid en rastplats längs vägen. Men målet var naturligtvis världens största träd: General Sherman...33m i omkrets...mycket ved! Trädet växer fortfarande med ungefär en vanlig grans storlek om året och fyller enligt parkvakten 2139 år i år.

 

 

En familjebild fick bli avslutet på denna vindlande resrutt och klockan hade hunnit bli sex och det var dags att köra de två timmarna ut ur parken på samma kurviga vägar...runt halv tio nådde vi så Fresno och insåg att RV-parken var placerad i ett slumområde varför vi istället valde att ta in på motell...som i och för sig också var i ett något obskyrt område...men vi överlevde även denna natt. Nästa destination är San Jose och Fias gamla kompis Andrea från tiden i Tyskland.